Malawi, som med stolthet kallas för Afrikas varma hjärta av dess öppna och vänligt sinnade invånare, gränsar till Tanzania i norr och västerut ligger jättelandet Moçambique. För ett drygt år sedan höll det lilla landet sitt andra demokratiska flerpartival någonsin, efter närmare 50 år av brittiskt kolonialstyre och ytterligare 30 år av järnhårt styre av en Dr. Hastings Kamazu Banda, självutnämnd ”president på livstid”.

Landet, som då hette Nyasaland, blev självständigt 1964 och ändrade namn till Malawi (”reflekterande ljus” på lokalspråket Chichewa). 1994 höll landet sitt allra första demokratiska flerpartival och makten lämnades på fredligt väg över till det segrande oppositionspartiet UDF, med Bakili Muluzi i spetsen. Återigen, den 15 juni 1999, hölls nationella val och återigen utropades Bakili Muluzi’s UDF till det segrande partiet.

Sedan maktskiftet, 1994, har flera stora förändringar ägt rum och Malawi kan nu med rätta kalla sig för ett demokratiskt land. Malawi har öppnat sig för omvärlden, medierna är fria, det råder yttrandefrihet och alla sorters resenärer är välkomna att besöka landet. Numera försöker regeringen locka fler turister till deras underbart vackra, men fattiga, land.

Olyckligtvis - eller kanske ironiskt lyckligtvis för den som söker efter ”den äkta, orörda och något okända upplevelsen” - har marknadsföringen av landet inte nått i närheten av de resultat som kan uppvisas av länder såsom Kenya, Tanzania, Sydafrika eller Gambia.

De västerlänningar som idag besöker Malawi kan generellt sägas vara en handfull utvecklings- och biståndsarbetare, ytterligare ett antal som bosatt sig i landet samt några som förmodligen helst skulle vilja kallas för ”backpackers”. Dessa ”backpackers”, eller ryggsäcksresenärer, är ofta ute på längre resor, hör talas om Malawi i samband med resan, eller längs vägen, och när de väl kommer dit stannar många längre än tänkt.

Anledningen till att så många stannar längre än planerat kan vara landets vackra natur, med fantastiska vyer över vidsträckta landskap, höga berg och Malawisjön, samt ett rikligt bestånd av däggdjur, fåglar och fiskar. Eller så kan anledningen till de långa vistelserna tillskrivas malawiernas öppna, vänliga och fridfulla sinnelag. Dessa fattiga men stolta människors till synes avslappnade livsstil, i en kultur som är så olik vår egen, kan lätt fascinera och inspirera de som är det minsta öppna eller nyfikna. Dessutom - kanske för att landet nyligen öppnat sig gentemot omvärlden, kanske på grund av gamla traditionella värderingar eller helt enkelt beroende på en vänligt sinnad natur - är det genuina välkomnandet och visade intresset från de flesta lokalborna minst sagt ”hjärtevärmande”…